torsdag, februari 8

MAMMAS KUSIN OCH TYPISKA MIN, min historia del2

Pappi, mammi och moster. 1974 på Stommen. Kolla in de coola frillorna, maj gad.

Vi började chatta lite på Messenger,
Lennart och jag.
och en del bilder trillade in.
Han berättade att han försökt prata lite historia 
med min moster och morbror,
men att de inte var speciellt pigga på att prata om det som varit.
Jag har aldrig fattat varför de inte vill prata om barndom och uppväxt,
men kan verkligen förstå det nu.
Den var inte helt enkelt om vi säger så.
Det är dock en helt annan historia...
jag återkopplar till den lite längre fram.

I alla fall,
Jag frågade om han kände till att jag hade en biopappa.
Tänkte att han kanske gjorde det, 
men nej,
det visste han inte.


  Mamma var ju så ung när hon fick mig 
och på den tiden var det säkert inte helt ovanligt 
att man blev ivägskickad.
sånt har man ju sett på film iaf 
Det kunde ju var ohyggligt skamligt och genant 
för resten av familjen och släkten,
hon bodde ju fortfarande hemma och allting

men nähädå, hon fick allt stanna kvar.
något annatvar det inte tal om.

Både mamma och jag bodde på Ekeborg
hos mormor och morfar tills det var dags för mamma
att börja plugga igen.

Mamma sitter på Torstens axlar, Lennarts storebror.


























Jag berättade vidare att jag inte velat rota i det där med biopappan eftersom känslan och oron kring att min riktiga pappa 
och mina syskon skulle ta illa upp,
känna sig sårade
som om inte de dög.
att jag skulle vara illojal och röra till,
förstöra familjebanden osv.

Hjälp vilken ångest det lilla barnet i mig får när jag tänker på det.Det är inte helt lätt att handskas med som vuxen heller faktiskt.En knepig grej att förhålla sig till som jag tror att jag långt ifrån är ensam om.


Det här är min mamma som barn.
med fingret i mun, inte tummen inte näråå,
pekfingret skulle det vara och inget annat.
sedan andra handens fingrar 
snuttrandes med en hårslinga.

så där gjorde hon även som vuxen faktiskt
inte bara det där med håret,
även fingret i mun.

 kolla in mormors coola dojor och fina hårband!

å så var det nog från början, 
kanske till och med i fosterstadiet tänker jag
ja, minus hår då.
men kolla så himla GULLIG! 
jag dör,
jag vill krama henne
länge och hårt vill jag kramas,
inte ont hårt,
utan mer varmt och kärleksfullt hårt
på riktigt kramas du vet.
klappa henne ömt på kind 
viska i hennes öra
du duger, du är bra, sååå bra
tro aldrig något annat.



På bilden ovan ser du familjen Kjällqvist, 
Carl & Jenny med barnen Iris, Walter och Gunborg.
Min mormor Gunborg (Bojan) var yngst i syskonskaran.
Jag tror att fotot är taget 1911, då var mormor 2 år.


Det var något den familjen aldrig gjorde, kramades.
Konstigt! ja det tycker jag också, 
men det finns en förklaring till det
och den heter tuberkulos.

Mormors mamma Jenny dog i sjukdomen 41 år ung, 
men långt innan dess utfärdades ett kramförbud
barnen fick helt enkelt inte ha någon fysisk kontakt med sin mamma,
Jenny, ja det är henne jag har fått mitt namn efter förresten.

Det där kramförbudet har satt djupa spår vill jag lova
påverkat även mig och Lennart,
det är sånt som kallas socialt arv.
tänk vad det kan sitta i.

jag får pausa här.
vi hörs vidare
om du vill och har lust

Hej!






6 kommentarer:

  1. Så bra skrivit! Spännande fortsättning följer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lennart, så kul att du gillar det:)

      Radera
  2. Du skriver din historia så fint <3
    Och jag vet att du kramas bra och mycket! <3
    KRAM Sanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän! du skall få en fet och varm nästa gång vi ses.
      KRAM

      Radera
  3. Alltså den underbara bilden på mamma och Torsten!! Det saknas ju bara en Jan Stenmark-kommentar på den!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha, jag filar på en kollijox poetry-text

      Radera